Som en rädd hund..

Idag har jag varit iväg på möte och sedan åkte jag till gymmet och tränade lite fastän jag nästan höll på att somna. Tror jag är lite hösttrött.. Sedan ville mor min ha mat, ja då drar jag till McDonalds och köper Macfeast, men det skulle ta två minuter så jag fick vänta vid väntruntan, när det gått två minuter så kommer en tjej som är lite blek i ansiktet, jag öppnar dörren för att ta emot påsen med burgarna och väntade på att hon skulle säga vad det var för något jag fick, bara som bekräftelse som dom alltid brukar göra. Men denna tjejen var inte som alla andra, hon såg nervös ut, hon sa inte ett ljud. Jag frågade henne, är det två Macfeast? "mmh" svarar hon nervöst. Jag blir lite ställd, vad är detta? Skojar hon med mig? Mår hon dåligt? Jag säger tack och stänger dörren, sätter mig till rätta och startar bilen igen, jag slänger en sista undrande blick mot henne och hon kollar nervöst tillbaks innan hon går in igen. Nu börjar det snurra många tankar i mitt huvud. Går hon och bär på någon hemlighet, typ att köttet är 25 år gammalt eller att det kommer från fåren i källaren? Har hon spytt i påsen och inte vågar säga något? Men lilla gumman, det skulle jag nog märka ändå! Haha så var inte fallet som tur var. Burgarna smakade bra men jag är fortfarande förvirrad om den där tjejen. Hon hade en piercing i näsan som var röd som blod så feg kan hon ju inte vara tänkte jag i min förvirring, men det kanske var första dagen på jobbet? Men då tycker jag ändå att man kan säga vad det är man beställt ändå. Oj så insnöad jag blev på detta nu.. Men hon såg så skraj ut! Jag får inte grepp om det.. Det var som om hon trodde att hon skulle få stryk av mig.. Jag som är världens snällaste! Haha! Jaja.. Sen väl på gymmet igen så kom en gammal klasskompis in, trodde hon hade börjat träna där men icke! Hon skulle jobba i receptionen. Vad kul sa jag, då kommer vi ses mer för jag är här nästan varje dag.